Läste ett citat....

Läste ett citat idag....."Kärleken är vår tids största glädje och vårt livs största sorg. Den är livet"

Men en klump inom mig kan jag säga, just precis så är det, jag sörjer min förlorade kärlek och jag den har gett mig både glädje och sorg. Jag har verkligen sörjt det jag förlorat, både mannen som betytt allt för mig och det liv som jag så starkt trodde på. Jag har gråtit floder och varit arg, nu sörjer jag mitt hem, min trygghet och borg.... Jag gråter över sättet som jag blivit behandlad, det kunde varit på ett mycket bättre sätt.

Men ändå kan jag idag glädjas över små saker, som att solen lyser eller att det kan kännas som vår ute.

Det känns lite lättare och lite mer hoppfullt.....Jag njuter av mina barn och tid tillsammans med dem, jag har underbara vänner som finns i min närhet. Jag har världens bästa syster och mamma som alltid backar upp mig, och en bror som jag vet finns när jag behöver. Jag kan njuta av en kväll med trevliga arbetskamrater, jag njöt av en halv dag på SPA.... En bok eller en bra film gör också att jag kopplar av.

Men ändå är det tomt, ensamt och alldeles för mycket jag ska bestämma sjäv Man är helt ensam i sina beslut där man tidigare varit två, jag känner mig vilsen och vet inte vad jag vill...... Huset är på väg att säljas, budgivningen har kommit igång, jag letar lägenhet och just nu känns det hopplöst!

Jag står mitt ute på gungflyt och hittar inte vägen in mot fast mark.... Vem mer än jag själv kan hitta vägen?

Ändå känns det ok.

Kram Aase