lördag 15 januari 2011

Funderingar...


Det är tufft när allt man tror på bara försvinner. När allt går upp i rök, kvar står den man var en gång och undrar vad som händer. Precis så känner jag, i morgon är det visning på mitt hem, min borg i livet. Just nu känns det som jag står vid sidan om och inte riktigt vet vad som händer. Men mitt hjärta värker, det gör ont så in i h-vete ont!!! Jag har farit runt i hemmet idag, putsat här, och lite där och mycket där.... Men aldrig känns det nog! Man är verkligen utblottad, vem som helst kan träda in och titta runt.... Jag har inget att dölja, tycker själv att mitt hem utstrålar trivsel, men ni vet den där som sitter på axeln och talar om hur allt ska vara..... Han har varit hos mig också, varje dag & varje natt de senaste två veckorna!!! Därför är jag helt slut, så trött, att det känns som allt jag byggt upp försvunnit och aldrig mer kommer åter, inte ens i kraften att orka.....
Vad ska det bli av mig, ingenstans att bo än, huset ska säljas.... frågor som kräver ett svar. Hur ska man orka vidare, med alla dessa frågor? Jag vill bara ha ett vettigt avslut, en bra början sen kan jag säkert ta tag i mitt liv. Men just nu är jag sååååå besviken på det som en gång varit,  på det man aldrig får svar på och sättet att vara mot mig som person. Tyvärr så måste jag acceptera att jag aldrig får svaren jag vill ha och det är tufft nog för att komma vidare, att jag som människa inte har det värdet att jag kan få svaren..... 
Men! Jag kommer hel ur det här även om vägen är krokig, det gör jag och det vet jag!!!

Än en gång vill jag säga TACK till dem som stöttar mig, och ni är helt fantastiska!

Älskar er varje dag, varje stund!!!
Kram Aase

6 kommentarer:

Emma sa...

Hej fina du!

Har förstått att det du går igenom nu är riktigt tufft, svårt att förstå för mig som är utomstående. Vill bara säga att dina ord, och det du skriver andas en kraft och styrka som du kommer kunna plocka fram när det känns som allra värst. Du klarar mer än du tror och det kommer gå bra för dig, precis som du har skrivit i din fina blogg. Du har också en förmåga att uppskatta de små glädjeämnena i vardagen - det är en styrka.
Jag har själv gått igenom ett av de tuffaste åren i mitt liv och nu så här när man börjar kravla sig upp till ytan kan jag se tillbaka att det faktiskt har stärkt mig en smula. Jag hoppas att du också kommer kunna gå stärkt ur det här och att du inom en framtid kommer kunna blicka tillbaka utana tt det tillfogar dig för mycket smärta.

Jag tror på dig!

Styrkekramar och cyberkramar!

monica sa...

hej Aase
Jag blir så ledsen när jag läser dina ord, det är tufft för dig.
Du är stark och kommer att ta dig igenom detta även om det tar sin tid.
Trots allt så hoppas jag att det går bra imorgon med visningen av huset. Du har ett fint hus och det avspeglar din känsla för färg och form.
Det kommer att bli bra, livet är trots allt härligt och man klarar mer än man tror.
många kramar

MissMian sa...

Massor med kramar till dig. Jag förstår dina känslor och jag tror att det kommer vara en tuff period till för dig nu med husförsäljning osch sånt men efter det tror jag att det kommer vända, att du kommer få en nystart. Nu får du bygga något eget, med egna nya minnen. Kramis!

joggemia sa...

Skickar dig en styrkekram!!

Morfen sa...

Gah! Du går verkligen igenom en tuff tid och även om man vet att man kommer starkare ur såna här saker så är det inte vad man tänker på när hela kroppen värker är arg och ledsen. Skickar många varma styrkekramar till dig!

Anonym sa...

Många styrkekramar till dig <3
Ita