Ibland blir man för sin egen skull tvungen att sätta hakan i vädret och gå sin väg med rak rygg så fort som möjligt.... Innan tårarna rinner över.
Jag ställdes inför ett möte jag ej mentalt var förberedd på, tror att även det stora killgänget från förr blev lite överrumplade de också. Jag sa ett mera allmänt -"Hej!" lite klämkäckt, fick en Kram av den äldsta av våra vänner - Lasse. Jag slängde lite ord med den som de hade Svensexa för sedan avvek jag så snabbt jag bara kunde...... Med biltande hjärta och tårar i ögonen...Kom i kapp två av killarna, de tjingade och frågade läget och hur det går med allting! Jag hade ett ärende att fixa så jag stegade iväg lite snabbare. .Men inom mig värkte det av diverse svåra kluvna känslor, taggen i hjärtat blev tydlig, förlusten över dem som jag trott är mina vänner och backar upp vid behov, en känsla av övergivenhet och total ensamhet!!! De var i alla fall sitt kompisgäng jag var ensam. Samtidigt kom den där lilla känslan....
"Jag fixade det , jag bröt inte ihop" känslan, men det var nära, en lång stund!
Åt en super god måltid och drack lite gott vin, timmarna med min vän Lena bara försvann!
Idag, har jag hjälpt till med en Tipspromenad och gräddat ett antal våfflor, inom mig har det varit en olustig känsla hela dag, min fibro värk som varit rätt ok ett tag, tog ett rejält tag i kroppen under dagen, svårt att röra armarna och att hälla upp en glas vatten ur en karaff var svårt, det värker i hela ryggpartiet och det känns trängt att andas och värker mest hela tiden...
Helt klart har många saker sprungit i kapp mig, det börjar kännas tufft att inte ha någonstans att flytta till. Har nu satt in en egen annons nu i veckan i Borås Tidning, och får ringa runt på onsdag.... Ska försöka att iaf börja packa ner saker och framför allt rensa i röran..... Blir veckans projekt!
Jag vet att fallgropar finns, men det gör inte mindre ont för det när det händer något som det här....
Jag känner en besvikelse över olika reaktioner, MEN faktum kvarstår, jag har sörjt, varit ledsen och arg..
Men jag är inte klar, även om det blir längre och längre mellan gångerna och det går fortare över.
SÅ faller JAG och DET gör ONT.
NU, ska jag försöka sova så jag klarar jobba i morgon....
Kram till er Alla! Aase
3 kommentarer:
Mängder av kramar till dig! <3<3<3
Kära du,
Det tar tid och det måste få ta tid men sakta men säkert går det lättare och lättare. Steg för steg mot nya spännande mål och upplevelser. Det vikitga är att du vet att DU är speciell och att vi är många som tänker på dig och känner med dig.
Många kramar Lotta
Starkt Aase! Allt kommer att greja sig. Man får vara liten ibland, men man ska försöka se bortom det, sikta högre, ta ett stort kliv över det tråkiga och gå vidare. Det kommer du att fixa! Det vet jag! //Marcus
Skicka en kommentar