fredag 8 oktober 2010

Det är inte lätt....


Trots att jag fyllt 50 år känner jag mig vilsen, ensam och övergiven. Jag har många fina vänner & nära som finns för mig, men de kan inte fatta mina beslut det måste jag klara av själv. Det kan jag inte just nu, vill ha lugn och ro. Tid, till att få fatta det beslut som känns rätt för mig. Men yttervärlden står och knackar på: Säger bestäm dej! Fundera på vad du vill.... Vad tror ni att jag gjort den sista tiden???? Jag har så mycket i mitt huvud att sömnen blivit hel tokig. Sovit 3 - 4 timmar/natt under lång tid och nu har kroppen sagt ifrån!!!
Jag måste få kraften/energin att orka vidare, att orka ta en dag i taget.... Fått hjälp med medicin, känns inte bra,  men det var att välja mellan "pest eller kolera".  Snälla världen ge mig tiden......
Jag försöker sova, tar en dag i taget och gör det som jag mår bra av... Det är min tid! Mitt val!

Jag finns & Jag kommer tillbaka... Kram! Aase

8 kommentarer:

Marja Seidemo sa...

Vi här i blogg och scrapvärlden väntar så gärna. Håll ut, prioritera dig själv (satsa på KBT-terapi, det är super)och faktiskt, det blir bättre även om man inte tror det..

"segern ligger inte i att aldrig falla, utan i att resa sig varje gång man har fallit"

Stora kramen!

Anonym sa...

det får ta tid och jag vet att du fixar detta! vi finns här när du behöver och är aldrig mer än ett telefonsamtal bort!!!!! kram

Kajsa sa...

ta din tid systra mi.. ta all tid du behöver!!! det är ditt liv.. du formar det som du vill ..
kramen!

ItaPita sa...

Det är inte alltid lätt....Får man fråga hurlänge ni hade tiden tillsammans???
När jag gick "genom" väggen och var deprimerad så var jag jätte imot hjälpen i form av piller, åt hälsokost som gjorde mig helt och hållet "oengagerad" jag blev inte lessen och inte heller glad....

Slutade med dessa och gick på det "starka" dvs det receptbelagda som gör att kroppen får det som den normalt produserar och nu har ont av... (kommer inte ihåg vad det hette... lam ta reda på det om dku vill) jag säger bara WOWW - jäklar vad det hjälpte!! i jämnförelse så var det underbart!!!! Sen kom vi även fram till att jag hade låg ämnesomsättning vilket vars tabletter verkligen gav mig en WOW känsla.... tänk så många år och down perioder som kunde hindras om läkaren tagit detta prov innan.... för efter dessa "helt oskylldiga" tabletter jag är satt för livet på så har hela mitt liv ädrats till det otroligt mycket bättre!!!! Min deprition har försvunnit och mina down stunder är idag timmar ist för dagar.... Så jag kan lite förstå hur du känner....
som jag sagt innan - låt det även ta tid, den riktiga sorgen alltså men var itne rädd för att ta imot hjälp, även om det är kemisk, det kan var en befielse!
Kram vännen

ItaPita sa...

OJ va långt inlägg det blev.... flåt, bryr mig bara om dig.

joggemia sa...

Så mycket i dina rader som jag känner igen. Förra våren var INTE rolig! Hoppas du snart får ro i kropp och själ!

Kram!

Karin sa...

Känner för dig och hoppas verkligen att du fått medicin som hjälper dig. Tycker inte du ska fundera alls på att det är fel med medicin. Inte vet jag vad du fått men jag vet att det finns mediciner som är guld värda och utan dem skulle jag inte klarat mig!!! Kram

Sanna F sa...

Massa kramar till dig! Jag förstår att du har mycket att tänka på och att grubblandet sker mycket på natten också....
Tänker på dig och hoppas du får tid att fatta dina beslut på ditt sätt och att du får må bra snart!!!